Två "nyheter" dyker ofta upp i astrosammanhang som hävdar att de välter omkull hela det astrologiska systemet. Dessa två myter är för det första att det finns ett "nytt stjärntecken" som kallas Ormbäraren, eller Ophiuchus. Detta hänger ihop med avslöjandet om precession, det faktum att jordens relation till de stjärnbilder som utgör zodiaken förflyttas med 1 grad varje år, så att vår "vanliga" astrologi inte hänger med i hur stjärnorna faktiskt står på himlen.
Det här är inget nytt för astrologer. Tvärtom har det varit känt för astrologer redan långt innan vår tideräkning. Men i västerländsk astrologi, som ofta går under namnet tropisk astrologi, så har man bortsett från detta och istället hållit fast vid systemet där zodiaken utgår ifrån säsonger och bygger på vårdagjämning, sommarsolstånd, höstdagjämning och vintersolstånd. Tropiska astrologer menar alltså att dessa fyra tillfällen, då jorden på olika sätt når sina yttersta punkter i relation till jorden, markerar då de fyra ledande stjärntecknen Väduren (vårdadjämning), Kräftan (sommarsolstånd), Vågen (höstdagjämning) och Stenbocken (vintersolstånd) inleds. Detta har att göra med att dessa stjärntecken symboliserar inledningen av vår, sommar, höst och vinter. Det här innebär följaktligen att det inom tropisk astrologi inte tillkommit något nytt tecken, då zodiaken alltid byggt på 12 tecken, 12 hus, planeterna och jordens förhållande till dem.
Det finns många olika läror inom astrologi, och om man är nyfiken på hur ens horoskop skulle se ut om man istället för att förhålla sig till säsongerna och solens rörelse till jorden, skulle förhålla sig till planeternas rörelse till stjärntecknen kan man undersöka till exempel det sideriska horoskopet.